I början av augusti genomfördes Framsteget läger för första gången. Tanken var att premiären skulle ske förra året, men coronapandemin satte stopp. I år kunde vi äntligen erbjuda barn mellan 7-12 år två veckor fyllda med olika aktiviteter.
– Det gick jättebra. Deltagarna var supernöjda med allting och föräldrar som jag har pratat med är otroligt nöjda med hela upplägget, säger Håkan Larsson, samordnare för Framsteget läger.
Daglägret pågick under vecka 31 och 32, och det var olika deltagare under veckorna, men med samma upplägg. Första veckan deltog 13 barn och andra veckan 10 barn.
Under måndag till fredag hann de med att besöka ett lekland, 2047 Science Center i Borlänge, heldag i Furuvik, heldag i Högbo Bruk, besök på badhuset och bio. De gick också ut och åt lunch på olika restauranger.
– Barnen uppskattade de saker vi gjorde. Furuvik var mest uppskattat, men så är det alltid. Tyvärr kunde vi bara besöka badet under första veckan på grund av coronarestriktioner, men det var full fart hela tiden med karuseller, säger Håkan Larsson.
Lägret finansieras med hjälp av Sigrid Göranssons Stiftelse, och eftersom det är ett begränsat antal platser gjordes ett urval av de anmälningar som kom in.
– Det här lägret är för barn som har det tufft framför allt ekonomiskt men även tufft i allmänhet. Vi vill att de ska få en sommar att tänka tillbaka på. De här barnen gör inte så mycket annat än att delta i lägret, och syftet är att ge de aktiviteter som de inte får göra annars, säger Håkan Larsson.
Under lägret deltog förutom han själv även Framstegets verksamhetchef Chia Abdolah, men också åtta stycken ledare från både Framsteget och SIF.
– Vi inom Framsteget hade själva valt ut sex ledare och så fick ett äldre flicklag och ett äldre pojklag ta ut en varsin ledare. De skötte sig jättebra under lägret och jag är otroligt imponerad av de ledare vi hade. Barnen som deltar i vårt läger har ju en problematik, och ledarna har ingen utbildning men skötte sig fantastiskt bra.
Vad tar du med dig från de här två veckorna?
– Glädjen. Och att det finns ett behov av ett sådant här läger. Det känns bara positivt och helt fantastiskt. Min sambo brukar alltid säga när jag kommer hem att ”det lyser om mig”. Det är en jobbig påfrestning att arrangera lägret, men när man ser barnen så lyckliga så blir även jag lycklig, det är det man brinner för.
Och om det kan bli ett läger även nästa år återstår att se.
– Vi får se vad stiftelserna säger, men jag hoppas verkligen att de kan ge oss bidrag även då.
Barnen har bara positiva minnen och tyckte att hela veckan var jätterolig. De vill tillbaka nästa år.
Två av barnen som deltog under lägrets ena vecka var Maria Börjessons döttrar på nio och elva år. Det var första gången någonsin som de åkte iväg på ett läger och de båda hoppas att det blir av nästa år också.
– De såg jättemycket fram emot lägret och när det väl var dags så var de lite nervösa. Men redan efter första dagen hade de tyckt att det var jätteroligt att få komma iväg och göra något nytt. De kändes glada i sig själva och det var en spännande upplevelse för dem, säger Maria Börjesson.
Hon menar att lägret utvecklade tjejerna på många sätt, och att hon i princip fick hem nya barn när veckan var slut.
– Mina barn har ADHD och de är överaktiva och rastlösa av sig. Lägret är en suverän grej för dem, att få röra på sig, komma ut och få vara ifrån föräldrarna. Jag såg en stor skillnad på mina barn och det blev mer och mer för varje dag som gick.
Vad tror du det beror på, att de utvecklades så pass mycket på bara en vecka?
– Dels har de fått komma ut och göra något nytt som det inte har funnits möjlighet till innan, men de har också fått lära sig att ta mer ansvar och känna sig lite mer vuxna, säger hon.
Och det var något hon märkte av även hemma.
– Under den här veckan var det inte alls något bråk eller tjafs hemma. De var nöjda i sig själva och uppskattade allt jag sa. Hela veckan var lugn. Jag såg en stor skillnad på barnen, och det var också något jag framförde till Håkan Larsson.
Hur kändes det att lämna iväg barnen på något helt nytt?
– Jag var lite orolig första dagen över hur det skulle gå, men redan efter första dagen släppte oron direkt. Jag tycker att det här lägret är suveränt och de är jätteduktiga på att hantera barnen.
Både Maria Börjesson och barnen hoppas att lägret blir av även nästa år.
– Barnen har bara positiva minnen och tyckte att hela veckan var jätterolig. De vill tillbaka nästa år, och skulle lägret bli av igen, så kommer jag naturligtvis att ansöka om två platser, annars blir mina barn besvikna på mig.
Det är Sigrid Göranssons Stiftelse som har gett bidrag för att lägret skulle kunna genomföras. Stiftelsen har i många år ordnat läger framför allt för barnfamiljer och har valt att ha en extern anordnare av läger, som står för all planering och genomförande. Catharina Carlsson är styrelseledamot i stiftelsen.
– Redan förra sommaren hade Framsteget och Håkan Larsson fått ett uppdrag av oss att arrangera ett läger, men som blev inställt på grund av pandemin. Nu fick vi skjuta lägret till i år i stället och vi är väldigt glada att det gick att genomföra.
Catharina Carlsson menar att det är viktigt att barn får chansen uppleva ett sommarlovsläger med aktiviteter.
– Jag tror också att det är betydelsefullt för att det får barnen att växa, och de har något att jämföra sig med andra, som är fantastiskt viktigt om man inte har det annars. Och även att man har något att prata om när man kommer hem eller träffar sina kompisar.
Hon menar också att man kan vända på det och se effekten från föräldrarnas perspektiv.
– Föräldrarna får också möjlighet att andas ut. Är det sommarlov så har man sina barn runt om sig hela tiden, säger hon.
Jag tror att det är betydelsefullt för att det får barnen att växa.
I oktober har Sigrid Göranssons Stiftelse mål- och visionsdagar och då ska de få en resumé av hur årets läger gick, och förhoppningsvis även blicka framåt kring om det kan bli ett läger även nästa år.
– Jag har en förväntan där jag vill veta hur lätt eller svårt det var att rekrytera barnen. Och om det var svårt – varför? Jag utgår från att det finns många barn i Sandvikens kommun som inte gör så mycket på sommaren. Det ska bli väldigt intressant att höra om hela processen kring lägret, säger Catharina Carlsson.
Efter redovisningen väntar en utvärdering för att se över möjligheterna framåt.
– Är det här rätt forum och rätt typ av läger? Vad vill vi med lägret? Ska de få komma tillbaka eller ska det hela tiden vara nya deltagare? Det är frågor vi måste diskutera, säger hon.
– Jag har pratat med Håkan Larsson och han brinner ju för det här. Det finns så många idéer och det gäller att ta vara på dem och hitta de personer som behöver lägret.
